Jazzberättelser från New York

Som jazzfantast är det svårt att inte älska New York. När jag under en tid bodde i Brooklyn så blev jazzklubbar en trappa ned ofta mitt tillhåll under ensamma kvällar. Jag började efter en tid att skriva dagbok över mina upplevelser, både för att minnas dem själv men även för att kanske i framtiden skriva en bok eller så. Tanken har länge funnits i mitt huvud så jag tänkte att jag i alla fall kan börja samla material. Det är ju kul också!

Tänkte bjuda på litet utdrag ur min jazz-dagbok från en av de där minnesvärda kvällarna. “Klockan är strax innan midnatt en fredagskväll i början av hösten, jazzvirtuosen Dennis Davis står utanför St. Nicks pub i Sugar Hill, en av Harlems äldsta och mest kända jazzanläggningar. Davis är lång och bär en väderbiten, lång läderrock. Stående i skuggan av klubbens ljusa lysrörstecken funderar han högt på om han ska delta i kvällens spelning eller inte.

Jazzplats
Jazzplats

När Davis gått fram till dörren nickar han med huvudet som hälsning till klubbens stamgäster och till en välklädd vit man som står utanför. Gordon Polatnick hälsar honom i gengäld. Dennis Davis, även kallad “The Groovemaster”, fyra gånger vinnare av amatörkväll på Apollo. Protégée av kända trummisar som Max Roach och Elvin Jones, trummis för Stevie Wonder, David Bowie, John Lennon och Roy Ayers och Gordon Polatnick har gått samma väg. Och på det sättet blivit kända av Harlem Jazz Tour Guide, “Big Apple Jazz”-guiden, Gordon Polatnick.

Kändisar i musikkretsar

Polatnick och Harlem kanske inte känns så sannolika, men tittar man närmare ser man bandet. Denna medelålders judiska man från Long Island är en jazzälskare som vandrade ofokuserad genom livet tills han plötsligt befann sig som guide till New Yorks jazzscen. Hans livshistoria liknar jazz framförd sent på kvällen i en rökig klubb. Ibland låter musiken kaotisk, och du vet aldrig vilket ackord du kan förvänta dig, men rytmen leder dig igenom, och på något sätt är allt meningsfullt i slutändan.

Polatnick är inte den typiska “se sevärdheterna, smaka på läckerheterna”-guiden. Det är osannolikt att han någonsin har lett samma jazz-tur två gånger, eller gått till samma platser i rad mer än några gånger. Polatnicks turer är populära just för att de inte är generiska. Säg honom vilken typ av jazz du gillar, och han tar dig till rätt platser. Berätta för honom att du inte vet något om jazz, och han tar dig med på en tur som efteråt får dig att känna dig som en expert.

Polatnick har varit en reseguide till och från sedan han fyllde 18 och hjälpte till med en tur över Israel för lite extra pengar. Sedan dess har han lett turer i ett dussin länder.

Polatnick växte upp på Long Island och efter att han fyllt 18 år under ett sabbatsår i Israel återvände han till staterna för att studera vid Tufts University i Boston. Han tillbringade större delen av sin tid på universitetets radiostation. Polatnick blev alltmer frustrerad över modern radio och det oändliga spelandet av Top 40-hits och fann en nisch som firade det bästa inom oupptäckt lokal och internationell musik.

Han hittade musik genom att resa. Sex månader i början av 80-talet som en del av ett radioprogram besökte han Japan, Taiwan, Hong Kong, Kina, Indonesien, Filippinerna, Sri Lanka, Indien, Egypten, Israel, Grekland och Spanien. Han tillbringade också en termin vid University of Ibadan i Nigeria.

Legenden Fela Kuti

I Nigeria fick den berömda Afrobeat-musikeren och presidentkandidaten Fela Kuti honom att vänta utanför en hel dag innan han gick med på att träffa honom. Väl inne i Kutis hus testades Polatnicks jazzkunskap omedelbart när Kuti spelade Dizzy Gillespies ”A Night in Tunis” på piano.

Polatnick inspirerades av Kuti, trots vad han ansåg vara en egoistisk handling när Kuti gick runt i huset i underkläderna och spelade saxofonen medan han tittade på sig själv i spegeln. Han menar att Kuti verkligen var sig själv dygnet runt och att hans förmåga att stå upp för alla saker som han brydde sig om som verkligen inspirerade honom.”

Det är historier som dessa som jag fått höra och som jag tack och lov var klok nog att skriva ner. Jag hade aldrig kommit ihåg alla dessa livsöden och upplevelser om jag inte skrivit ner dem direkt. Nu var det ju inte så att jag var på jazzklubb varje dag, men grejen med att göra nya och annorlunda saker höll jag fast vid. Eftersom jag även hade lite tid att spendera hemma, man kan ju inte vara ute hela tiden, så funderade jag vad jag kunde göra för nya hemmaaktiviteter.

Bakning och mobilspel blev mina val. Så det blev många kakor, pajer och bullar, till mina grannars stora glädje. När det kom till att spela på mobilen så upptäckte jag att det var jättekul! Det är ju inte bara tidsfördriv utan jag märkte att när jag spelade på sajter som Forge of Empire och PokerStars Casino så använde jag även den logiska delen av hjärnan väldigt mycket. Det uppskattar jag!

I en Jazzklubb
I en Jazzklubb

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *