Jazz i Sverige

Sverige har en jazztradition som sträcker sig långt bak i tiden. Från och med 1940-talet och Alice Babs har det avlånga landet fostrat musikaliska storheter som Monica Zetterlund, Beppe Wolgers, Bernt Rosengren och Lars Gullin. Listan kan utvecklas till en romanserie om man så vill. Svenska jazzmusiker har under åren etablerat sig väl på den internationella jazzmarknaden. De flesta av dem har haft mycket lukrativa karriärer och samarbetat med många av världens prominenta jazzutövare som Stan Getz, Chet Baker och Bill Evans. Monica Zetterlund spelade in det erkända albumet ”Waltz for Debby” tillsammans med Bill Evans 1964. Men redan året innan hade Alice Babs hunnit spela in ”Serenade to Sweden” med bl.a. Duke Ellington och Kenny Clarke. Under 1960-talet var krogen Gyllene Cirkeln den främsta inrättningen för jazzmusik i Stockholm. Stället höll öppet under åren 1962 – 1967, ägdes av Konsum KF och har blivit föremål för många anekdoter bland jazzrävar som var med när det begav sig. När internationella giganter kom till Sverige för att spela så anlitades ofta svenska jazzmusiker som kompband och alkoholen och drogerna flödade.

Jazz på svenska?

Idag är det kanske inte så många som höjer på ögonbrynen när jazz framförs på svenska, men så har det inte alltid sett ut. På 40- och 50-talen så sjöng jazz uteslutande på engelska, man tyckte inte att det svenska språket gjorde genren rättvisa. Dessutom kom ju jazzen ifrån Nordamerika, så man ansåg att jazzens språk var engelska och ingenting annat. Det förändrades dock när stora textförfattare som Beppe Wolgers, Hasse Alfredsson och Tage Danielsson började att skriva texter åt till exempel Babs och Zetterlund. De visade att svenskan var ett språk att räkna med när det gällde det musikaliska i allmänhet, och jazz i synnerhet. ”Sakta vi gå genom stan” är ju numera en odödlig svensk jazzklassiker, skriven av Beppe Wolgers och framförd av Monica Zetterlund.

1990-talets jazzscen

1990-talets jazzscen

Om man spolar fram bandet några decennier så är den svenska jazzen närmast att beskriva som självklar. 1993 släppte Bo Kaspers Orkester sitt debutalbum ”Söndag i sängen” som innehåller några delikata jazzstycken med svenska texter. Sångaren och textförfattaren Bo Sundström använder det svenska språket på ett enkelt sätt men lyckas ändå beskriva komplexa och allmänmänskliga fenomen med mycket djup. Att de är verksamma än idag och fortfarande levererar album efter album med jazzdoftande popmusik som attraherar en publik över generationsgränserna säger något om jazzen som musikaliskt etablissemang i Sverige. 1990-talet var överlag ett mycket trevligt årtionde för den svenska jazzen. Det var ett decennium som gav oss Oddjob, Esbjörn Svensson Trio, Lisa Ekdahl och inte att förglömma: Glenn Miller Café samt skivbolaget och jazzklubben Moserobie. Idag finns inte klubben kvar, men skivbolaget lever vidare och drivs av saxofonisten och Instagramkomikern Jonas Kullhammar. Kullhammar finner vi för övrigt i ett gäng olika konstellationer som Kullrusk och avantgardejazzgruppen Nacka Forum.

Var kan man lyssna på jazz?

Om man vill avnjuta livejazz idag så finns det några etablissemang som man kan tipsa om: Fasching, Stockholm. Inrättades 1977 och har vuxit till att bli Skandinaviens största jazzarrangör.
Glenn Miller Café, Stockholm. Grundades på 1980-talet och började arrangera jazzkonserter på 1990-talet. Prova gärna deras Moules Frites tillsammans med livemusiken. Deras hemsida med meny och konsertprogram.Uppsala Konsert & Kongress, Uppsala. Konserthus som bokar aktörer från världens alla hörn.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *