Allt om jazzmusik

Det kan vara svårt att reda ut var jazzen börjar, men i synnerhet var den slutar. Jazz är en mycket levande musikgenre som aldrig tycks stagnera. Musikstilen bygger i stor del på improvisation och olika föreningar med andra genrer och växte fram ur en starkt förankrad folklig musiktradition bland den svarta befolkningen i Nordamerika. Grunden var den afrikanska musiktradition som förvaltades i New Orleans vid slutet av 1800-talet. Musikerna blandade afrorytmer med andra samtida musikinriktningar som de inspirerades av, till exempel kabaré- och marschmusik. Det fanns ett stort antal orkestrar vid den här tiden som tog inspiration av varandra vilket gjorde att musikstilen blomstrade. Den typ av jazz som spelades i New Orleans kallas för dixielandjazz eller tradjazz och kännetecknas av brassinstrument, klav- och stränginstrument som piano, banjo och kontrabas samt trummor. Original Dixieland Jazz Band var den första orkestern att spela in jazz på grammofon 1917. 

Swingeran

Under 30-talet så uppstod swingjazzen som med sin jämna puls och rytmik var tacksamt att dansa till. Till swingjazzen dansades det swingdans och lindy hop. Det som oftast benämns som storbandsjazz blomstrade också under denna tid. Orkestrarna leddes av prominenta musiker och orkesterledare som Benny Goodman, Count Basie, Cab Calloway och Duke Ellington. Trumpetisten Louis Armstrong samt vokalisterna Ella Fitzgerald och Billie Holiday är andra stora namn i 30-talets jazzkanon. Här kan du lyssna på Louis Armstrong och Ella Fitzgerald som framför ”That’s My Desire”: https://www.youtube.com/watch?v=oyUexzyhB6A

Från fulkultur till finkultur

bebop jazz

Jazzen var vid denna tid främst förknippad med dans och underhållning. Som en reaktion mot det började vissa jazzmusiker att komponera jazz som var betydligt mer anpassad för lyssning. Den här grenen av jazz kallas för bebop och uppstod under 1940-talet. Jazzen blev därmed mer komplex i form av progressiva taktarter, polyrytmik och snabbare tempon. Charlie Parker, Dizzy Gillespie och Kenny Clarke var några av de jazzmusiker som tog genren in i bebop-eran. På grund av ökad musikalisk komplexitet började jazzen att attrahera andra lyssnarskaror. Stilen bredde ut sig över Europa och det blev vanligare att även vita musiker hängav sig åt jazz. Man skulle kunna hävda att utvecklingen från dans- och underhållningsmusik till en mer lyssnarkrävande musik lade grunden för jazz som finkultur.Med en fot i jazz, en i latinamerikanska rytmer och ytterligare en i den psykedeliska rocken växte fusionjazzen fram på 60- och 70-talen. Förutom den rockbaserade inriktningen som trumpetisten Miles Davis skapat, främst genom sitt bevingade album Bitches Brew från 1970, kom en annan fusion att växa sig stor: latinjazzen. Ur Bossanovan kom storheter som Stan Getz och Astrud Gilberto. Saxofonisten Getz släppte 1964 en mycket känd version av ”The Girl From Ipanema” tillsammans med Astrud och hennes dåvarande make João Gilberto. 

1990 och framåt

Under 90-talet blev hiphopen jazzens nya megafon. Med grupper som A Tribe Called Quest och Gang Starr möttes jazzens tonalitet med rapens rytmik. Under samma tidsperiod fram till idag har även genren neosoul hunnit växa fram och till och med varit en av de största kommersiella musikgenrerna och stundtals dominerat den västerländska musikbranschen med artister som Lauryn Hill och Erykah Badu.Antalet musiker och artister som på något sätt inspirerats av jazz är otaliga. Det är svårt, om inte omöjligt, att kommentera den globala musikutvecklingen utan att nämna jazz. Frågan är var jazzen tar vägen härnäst?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *